Du är svår att leva utan, jag är svår att leva med
igår dog jag lite. va en stor dag för en liten smålänningstjej. stod i kö i flera timmar för att träffa världens bästa Lasse. jag har aldrig trott på att lyckan kan göra en helt skakig och att man gråter för att man är så extremt glad. men igår fick jag själv upp leva det. efter att ha stått i kö i flera timmar och äntligen komma fram till honom, se han i ögonen, få prata med honom, signerat mitt mobilskal och tagit en bild med honom. så kände jag hur mina armar och händer började skaka ordentligt och jag kunde inte behärska det. sjuk läskig men härlig känsla. tror jag aldrig kommer få uppleva det igen men gud så värt.
